Dynamisk duo radade upp hitsen i isladan

Klart att samspelet är på topp mellan den dynamiska duon Lena och Orup.
Men fredagskvällens föreställning tillhörde Orup.

170 shower.
Klart att samspelet är på topp mellan den dynamiska duon Lena och Orup.
Men fredagskvällens föreställning tillhörde Orup.
För det var han, denna lille pojke, som började gråta på scen.
Det tog en timme och Lena sitter vid pianot och Orup har sin gitarr och radarparet tar sig igenom låtar om isar som brister när det blir vår och ensamma människor på gator där vem som helst kan bo och leva sina liv utan att synas, utan att någon ens frågar vem de är. Då kommer kuppen. Födelsedagskuppen. För det är kvällen före hans 50-årsdag.
Alla, 2 100 personer i publiken, reser sig upp och sjunger ”Ja, må du leva” för Orup och han snörvlar och försöker se oberörd ut, men det är han minsann inte. Tårarna kommer och där blir popkungen som du och jag, som vilken stackars människa med ålderskris som helst.
På scen visar han dock att boulekarriären och åldersdomshemmet får vänta ett tag.
Det är visserligen Lena Ph som folk vill se, vill ha, mest hela tiden, men det är Orups låtar, både hans egna och de som snickrats till hans sidekicka som bär den drygt två timmar långa showen. Lena är den ivriga och ofta på gränsen till upploppsgalopperande travhästen, Orup den stabile kusken. Rör sällan en onödig min, bara gör sitt jobb med bravur.
Just därför kompletterar de varandra så bra.
När diskodunket blir för intensitvt så lugnar Orup ner tempot, bara för att i nästa sekund överraska med en honky tonk-version av MB, den där gamla låten om det tyska bilmärket som mest bara torra direktörer utan smak glider runt i.
Då vill jag höra mer. En hel skiva där Orup gör svensk rockabilly, med ståbas, nyvaken entusiasm och rubbet, av sin gamla låtar.
Det skulle bli klassiker, inte bara på Chaplin i Kallinge.
Men ok, vi hoppar tillbaka till Lena en sekund. För hennes närvaro på scen är och förbli total.
Visst lyckas hon jönsa bort några minuter men något som ska föreställa ståupp, men mest bara blir fånigt, men när hon tar ton övertygar hon, även om rösten blivit mer gapig och fattig på nyanser med åren.
En i och för sig ganska oviktig detalj. Det handlar ju om så mycket mer.
Viljan att levera, att bjuda till och behärska en scen.
Hon fixar det. Orup också. Tillsammans är det kanske inte oskiljbara, men just nu rätt lagom förträffliga.
Vad som händer i framtiden återstår att se. Lena går garanterat vidare på egen hand. Orup gör som alla andra som obönhörligen håller på att försvinna in i glömskans skoningslösa grådassiga vardag.
Han ringer Christer Björkman. Blir en joker. Och greppar en tredje chans, eller är det femte?, till ännu tio minuter, en kvart i rampljuset.
Lena + Orup
Telenor Arena, Karlskrona
Publik: 2?100 sittande och välklädda individer från 12 till 67 år. Ungefär.
Bäst: Samspelet. Lena PH:s närvaro och Orups låtar.
Sämst: Glöm karriären som ståuppare, Lena.


Läs mer hos BLT.se

This entry was posted on Sunday, November 30th, 2008 and is filed under Nyheter från BLT. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.

Leave a Reply

-->

Länkar

Sponsrade länkar

Arkivet