Blekingeforum.se

Kunskapstörsten förenar gammal och ung student

Stina Sönderkjöges gymnasiestudier och studier på den samhällsvetenskapliga linjen var i det närmaste självklar.
– Numera måste man gå på gymnasiet för att få ett jobb. Så är det bara.
Om det numera i princip råder tolvårig obligatorisk skolgång rådde det stora skillnader när Peter Althini påbörjde sina fyraåriga gymnasiestudier vid 16 års ålder 1961.
– Många gick inte gymnasiet på den tiden. Endast 45 procent av alla ungdomar gick gymnasiet eller rättare sagt hade råd att studera där.
I motsats till sina två äldre syskon var Peter den första inom familjen Althini som gick gymnasiet och därmed tvingades åsamka sig studieskulder.
– Det tog väl 20 år innan jag hade betalat av mina studieskulder efter fyra års studier. Studielånen på den tiden var ändå förmånligare än om vi hade tagit banklån. Studenter, vars föräldrar hade god ekonomi, tog ut bidragsdelen och sparade den, eller så placerade de pengarna i aktier…
Just nackdelarna med att åsamka sig studielån har gjort att Stina Sönderkjöge redan bestämt sig för att enbart läsa en kurs till hösten.
–På gymnasiet har jag läst om ledarskap. Det intresserar mig. Jag har sökt en kurs om organisation och ledarskap på BTH. Teamutvecklarkursen slutar i februari. Under den kursen får jag känna hur det känns att studera – och om jag i så fall söker till någon flerårig utbildning. I dagsläget känner jag inte för att läsa en treårig utbildning.
Under sin femåriga folkskola och fyraåriga realskola märkte Peter Althini att han gillade matematikämnet.
– Efter de första två åren på Karlskrona högre allmänna läroverk valde jag den tvååriga reallinjen där jag fick läsa ännu mer matematik. Jag läste även franska som extrakurs.
Extrakursen i franska lästes med beräkning.
– I tonåren närde jag en dröm om att bli krögare. Jag ville lära mig restaurangspråket på franska så jag kunde söka till en restaurangskola i Lausanne i Schweiz. Till min stora glädje fick jag förmånen att göra värnplikten på Älvsnabben 1966/67. Det var samma långresa på sex månader som den blivande kungen följde med på. Därför var det en väldig uppståndelse.
Jordenruntresan på Älvsnabben blev nu inte som den blivande krögaren hade drömt om.
– Nackdelarna var för stora. Jag gillade inte jargongen som rådde mellan kockarna
Väl i land blev det i stället studier i Lund där karlskroniten läste samhällsvetenskapliga ämnen och tog en filosofie kandidatexamen under sina fem år vid lärosätet.
– 1972 fick jag en tjänst på stadsarkitektkontoret. Under 15 år var jag informationschef på Karlskrona kommun och de senaste 16 åren har jag arbetat Östersjöprojekt i Kaliningrad och Litauen.
18-åriga Stina Sönderkjöge från Ronneby är medveten om att hon kanske behöver flytta från hembygden för att erhålla ett jobb hon kommer att trivas med.
– Jag har faktiskt inte funderat på ett yrke. Jag siktar på att studera ett ämne jag tycker om. Jag vet att jag måstye flytta. Här i Blekinge finns inte så mycket jobb. Utomlands är inte aktuellt. Det blir väl att jag flyttar till Stockholm där möjligheterna är större.
Med sitt ekonomiska sinne är den blivande studenten också medveten om nödvändigheten i att arbeta för att kunna minska sitt behov av studielån.
– Jag jobbar extra som servitris på en restaurang. Det är roligt med alla sociala kontakter.
Dagens pådrag med studentbal och andra festligheter i samband med studentfirandet gör att några helt enkelt inte har råd att delta i alla festligheter.
– Vi är 40 som tar studenten på friskolan Galären. Vi är fem som avstår från balen eftersom vi helt enkelt inet har råd…
Den blivande studenten har räknat med att en klänning skulle kosta 2 000 kronor, kostnader för skor, håruppsättning och middag gör det omöjligt för henne att delta i balens gemenskap nästa vecka.
Nästa år blir Peter Althini folkpensionär. Som blivande pensionär ger han sin unga bekantskap ett gott råd på vägen.
– Jag säger som Sven Stolpe brukade säga. Det finns inget rakt samband med utbildningen du väljer, det kvittar, du blir det du ska ändå!

Läs mer hos BLT.se