Septembers sista dag
Jag räknar mig faktiskt till de riktiga, genuina miljöknuttarna.
Jag räknar mig faktiskt till de riktiga, genuina miljöknuttarna; kastar aldrig mat, snålar el, sparar resor, använder en tygkasse från Svenska Kyrkan när jag handlar, och jag källsorterar intill vansinnets gräns. Frågan är hur det då kan komma sig, att när jag hör vissa miljöpolitiker och dito debattörer kan surna till så till den milda grad, att jag får lust att gå ut i närmsta skog och kasta en ölburk, mitt i naturen.
Det är samma med jämställdheten, som jag också är en varm anhängare av. Men när världshistoriens segaste såsse, Claes Borgström, tar ton i ämnet är jag strax beredd att kasta hela jämställdhetspaketet överbord. Visst verkar det barnsligt att reagera så?
Men faktum är, att om oppositionen ska ha någon som helst chans hos mig så måste våran Mona avpollettera Borgström, och miljöpartiet, givetvis, ge Yvonne Ruwaida silkesnöret. Om inte, tyvärr oppositionen.
I tv:s Debatt bjöds härom kvällen det vanliga hopkoket av jämställdhet, slöjor och bilbränder, men också kristdemokraternas ledare Göran Hägglund som sedan i somras bitit sig fast i kulturetablissemangets ben. Jag förstår kanske inte helt vart GH vill komma, men han har mitt fulla gillande för att han retat ett antal kulturredaktörer, recensenter och debattörer till näst intill blodstörtning. Det är värdefullt.
Hägglund tänker dra röster genom att angripa kultureliten i huvudstaden, en elit som, anser GH, vill skriva vanliga hederliga Svenssons på näsan vad de ska tycka och tänka när de i själva verket bara vill sitta vid köksbordet och försöka pussla ihop familjens ekonomi, typ.
Fy f-n vad det låter tråkigt, ekonomi vid köksbordet, bah. Inte minst i kombination med det som tros vara Svenssonska attribut, som dansbandsmusik och tavlor föreställande älgar simmande mot solnedgång, typ igen. Men varför inte höja blicken och tänja sinnena. Ja, varför inte höja även den ekonomiska nivån. Är det förresten, på tal om det, någon som vet var man kan hyra en helikopter?
Undrar om inte den gode Göran är ute på något hal is, fast inte vet jag säkert. Det är ju hur som helst viktigt att kristdemokraterna klarar sig kvar i riksdagen då det är ett parti på kristen grund. Bara det kan väl reta, andra folkgrupper till exempel, till vansinne. Och det retas alldeles för lite i vårt trevna samhälle. Vi är på tok för ängsliga.
För en pensionär är ju tiden kort i alla avseenden, men söndagsmorgnarna brukar jag slappa av med tidningar och Gomorron världen, vars satirprogram numera dessvärre inte är värt namnet. I söndags gav jag mig på en Understreckare i Svenska Dagbladet, men tappade lusten halvvägs och vid denna mening, ordagrant återgiven utan skiljetecken:
Det finns ingen som helst anledning att internalisera en större mängd detaljer eftersom det är så lätt att kontinuerligt kontrollera att det övergripande mönstret förblir någorlunda stabilt och sedan fokusera uppmärksamheten bara på de relevanta detaljerna om och när det behövs.
Artikeln hette Utan kunskap blir man inte riktigt klok. Ja, man kan undra. Jag läste meningen två gånger och sedan anropade jag makan och frågade henne om vi inte kunde sätta oss vid köksbordet och försöka pussla ihop familjens ekonomi.
Guds frid under det som finns kvar av denna vackra månad.
Leave a Reply